Livslängdskoefficienten

De arbetspensioner som börjar betalas till personer födda år 1948 eller senare påverkas av en livslängdskoefficient. Livslängdskoefficienten togs i bruk år 2010 i syfte att anpassa pensionen till den förväntade livslängden. Koefficienten fastställs separat för varje födelseårskull vid 62 års ålder.

Effekten av livslängdskoefficienten har beaktats i den intjänade pension som framgår av pensionsutdraget och i en eventuell uppskattning av ålderspensionen. Som livslängdskoefficient används den koefficient som fastställts eller uppskattats för årskullens ålderspension.

Möjligt att motverka effekten i förväg
Det är möjligt att kompensera för livslängdskoefficientens minskande effekt på ålderspensionen genom att arbeta till den målsatta pensionsåldern. Den målsatta pensionsåldern är den ålder då man får pensionen till det belopp som den hade haft vid den lägsta pensionsåldern om livslängdskoefficienten inte hade minskat pensionen.

Exempel
Den lägsta pensionsåldern för en person född 1960 är 64 år 6 månader. Livslängdskoefficentens minskande effekt på pensionen är cirka 6,5 procent. Minskningen uppvägs om personen arbetar ända till den målsatta pensionsåldern, vilket betyder 18 månader längre. 

Pensionsskyddscentralens prognos om effekten av livslängdskoefficienten

     Födelseår       Livslängdskoefficientens minskande effekt på månadspensionen      Minskningen kompenseras om man arbetar xx månader längre
1955- 3,7 %10 mån.
1960- 6,5 %18 mån.
1965- 8,5 %24 mån.
1970- 9,5 %27 mån.
1975- 10,4 %29 mån.
1980- 11,2 %32 mån.

                            

Uppdaterad 19.01.2017